Naturvård
Alla groddjur och kräldjur i Sverige är fridlysta enligt Artskyddsförordningen.
Det innebär bland annat att man inte får skada
eller döda dessa djur. I föreningens stadgar står det att vi ska "aktivt verka för att herptiler
bevaras och skyddas i deras naturliga miljö".
För att skydda och bevara de hotade grod- och kräldjur som förekommer i Sverige och Småland krävs insatser av människan.
Smålands Herpetologiska Förening vill vara en del av detta arbete och vi försöker regelbundet att genomföra något
naturvårdsprojekt. Några av våra tidigare projekt kan du läsa mer om här nedan.
Har du förslag på andra åtgärder som är genomförbara med något begränsad ekonomi och mankraft, men stor kunskap och god vilja,
vill vi gärna höra om dessa -
kontakta vår naturvårdsansvarige.
Inventering av långbensgroda på Öland
Under flera år har SmHF drivit ett LONA-projekt
i samarbete med Mörbylånga kommun. Syftet med projektet var att genomföra en årlig inventering av
långbensgroda i Mittlandsskogen på Öland.
Grodorna inventerades genom att vada i de grunda lekvattnena och räkna de romklumparna som långbensgrodan hade lagt.
Inventeringen hade innan detta genomförts av andra aktörer under flera decennnier och sammantaget är det en unikt omfattande
datasamling av en groddjurspopulation.
Lyssna gärna på vår ordförande Eike Amthauer som berättar mer om projektet
Skydda den grönfläckiga paddan
Grönfläckig padda är det mest sällsynta och hotade groddjuret i Sverige. Den finns på ett fåtal platser i sydligaste Sverige och
det pågår, sedan flera år tillbaka, projekt med uppfödning och utsättning för att stärka artens framtida överlevnad i landet.
På Utklippan - en
liten, stenig och avlägsen ö utanför Blekinges kust - finns en av Sveriges starkaste populationer av denna vackra padda
och i Ottenby på Ölands sydspets har paddor satts ut under flera års tid.
En av den grönfläckiga paddans predatorer är snoken, och både på
Utklippan och i Ottenby finns det även ganska gott om snok. Smålands Herpetologiska Förening har därför fått i uppdrag av
Länsstyrelsen i Blekinge respektive Kalmar att samla in
snokar från Utklippan och Ottenby, för att sedan släppa ut dem på lämpligare platser. Snokar får i vanliga fall aldrig förflyttas
enligt Artskyddsförordningen och dispens ges endast under särskilda omständigheter.
Äggläggningsplatser för snok
Snoken är en äggläggande ormart, och för att äggen ska kunna utvecklas kräver de värme. I Sverige, som är snokens nordligaste utbredningsområde, måste ormen därför tillförlita sig på värmealstrande äggläggningsplatser, i många fall gödselstackar. I takt med att det småskaliga jordbruket har minskat har även snokens utbredningsområde förflyttats söderut och mycket tyder på att arten har minskat kraftigt i antal i Sverige under de senaste årtiondena. Eftersom äggläggningsplatserna är en så viktig del för snokens fortlevnad har Smålands Herpetologiska Förening, i samarbete med Växjö kommun, konstruerat äggläggningsplatser genom att bygga högar med hästgödsel och annat nedbrytbart material. Metoden med dessa äggläggningsplatser är utvecklad av nederländska RAVON och brittiska ARG UK har hjälpt till att översätta materialet till engelska.
