Nästa aktivitet

Senaste bilderna



Följ oss på Facebook

SmHF på Facebook

Bli medlem

Bli medlem idag!

Smålands Herpetologiska Förening

Djur i Småland

I Smålands skogar och våtmarker kan man med lite tur hitta alla 6 kräldjursarter som finns i Sverige och 8 (av totalt 13 i landet) groddjur. Här nedan följer en kort presentation av dessa djur. Tänk på att alla grod- och kräldjur i Sverige är fridlysta och det är ej tillåtet att fånga eller skada dessa djur, mer detaljer om detta finns på denna sida.

Se fler bilder på djuren i vårt bildgalleri.


Huggorm (Vipera berus)

Huggorm (Vipera berus)

Huggormen är vanlig över hela Småland och kan ses sola i gräset tidigt på våren, ibland redan i februari. Den kan bli upp mot 90cm (honor är större än hanar) men i södra Sverige blir den sällan mer än 70cm. Färgen kan variera från silver/grå till brun och den har ofta ett karaktäristiskt sick-sackmönster längs ryggen, men även helsvarta individer är vanliga. Födan består huvudsakligen av sork. Ögat är rött med en tvärställd pupill och huvudplåtarna är små och många (till skillnad från snokarna). Huggormen är giftig men ett bett är normalt sett inte livshotande.


Snok (Natrix natrix)Snok (Natrix natrix)

Snoken återfinns ofta i, eller i närheten av, vatten och kallas även vattensnok. Den äter främst grodor och fisk. Snoken är ofarlig för människan och bits sällan eller aldrig, den kan dock utsöndra ett vitlöksluktande sekret om den känner sig hotad. Den kan i Sverige bli upp mot 130cm lång, färgen kan vara svart, grå, olivbrun eller grönaktig och den känns lättast igen på två gula eller gulvita fläckar i nacken. Det finns även helsvarta individer som lätt kan förväxlas med helsvarta huggormar, man kan dock skilja dem åt genom snokens slankare kropp, runda pupiller och stora huvudplåtar.


Hasselsnok (Coronella austriaca)Hasselsnok (Coronella austriaca)

Hasselsnoken är den orm som är ovanligast i Sverige. Den blir ca 80cm lång och färgen är ofta brunaktig men kan även skifta i grått eller rött och den kan ha, likt huggormen, tvärband längs ryggen eller längsgående mörka fläckar. Är man osäker om det är en huggorm eller hasselsnok man har hittat kan man titta efter hasselsnokens runda pupiller och dess stora huvudplåtar. Hasselsnoken äter främst andra kräldjur som kopparödlor och skogsödlor. Den exponerar sig inte på samma sätt som andra svenska ormar, vilket gör att den är betydligt svårare att få syn på, men om man letar bland stenrösen och klippbranter i halvklart väder ökar chanserna att hitta hasselsnok. I Småland och på Öland finns några av Sveriges bästa lokaler för att hitta hasselsnok.


Skogsödla (Zootoca vivipara)Skogsödla (Zootoca vivipara)

Skogsödlan är vanlig i hela Småland och finns i både skogs- och ängsmarker. Den blir upp mot 17cm lång, varav ca 2/3 är svansen. Precis som kopparödlan och sandödlan kan även skogsödlan tappa svansen om den blir attackerad och det är inte ovanligt att se ödlor som saknar en bit av svansen eller har en återutväxt svans som ser lite annorlunda ut jämfört med resten av kroppen. Skogsödlan äter olika insekter och småkryp i lagom storlek. Den är väldigt snabb och hör man att det prasslar i gräset eller bland löven när man går omkring i skogen är det troligt att det är en skogsödla som springer iväg.


Sandödla (Lacerta agilis)Sandödla (Lacerta agilis)

Sandödlan är den ovanligaste ödlan i Sverige och i Småland hittar man den främst längst kusten. Den trivs, precis som namnet antyder, i sandig och öppen miljö och äter insekter och andra småkryp. Den blir några cm längre än skogsödlan och har en kraftigare kropp. På våren får hanarna en typisk knallgrön färg, honorna är brun- eller gråaktiga. Ett bra kännetecken är två ljusa band som går längs ryggsidorna, något som skogsödlan saknar. Läs mer om sandödlan på blogginlägget Sandödla (Lacerta agilis): årets art 2012


Kopparödla (Anguis fragilis)Kopparödla (Anguis fragilis)

Kopparödlan kallas även ormslå och kopparorm men är alltså en ödla (trots att den saknar ben). Den är vanligt förekommande och kan bli hela 50cm lång, varav drygt hälften utgörs av svansen, men det är ganska ovanligt att hitta så pass stora individer. Färgen är kopparfärgad, brun- eller gråaktig. Den lever ett ganska undanskymt liv och störst chans att hitta en kopparödla är att vända på stenar och stockar i tätbevuxen och fuktig mark. Kopparödlan äter främst daggmask och sniglar.


Vanlig groda (Rana temporaria)Vanlig groda (Rana temporaria)

Vanlig groda har ett lite udda utbredningsområde - den finns i stort sett över hela det svenska fastlandet utom i sydöstra Småland och exakt vad detta beror på är inte känt. Den blir ca 10cm lång och färgen kan variera stort, brun-, grå- eller grönaktiga grodor är kanske vanligast men även röda och gula individer förekommer. Huvudet är mörkt på sidorna och nosen är trubbig. Man kan hitta vanlig groda i olika miljöer men oftast finns den i fuktiga marker i löv- och blandskog.


Åkergroda (Rana arvalis)Åkergroda (Rana arvalis)

Åkergrodan är vanlig i hela Småland och påminner utseendemässigt om vanlig groda, den blir dock något mindre och har en spetsigare nos än vanlig groda. Färgen kan variera men vanligast är grå- eller brunaktiga individer och hanar i lekdräkt är blåaktiga. Huvudet har svarta områden på sidorna. Den kan hittas i olika fuktiga miljöer och är vanlig i barrskog.


Långbensgroda (Rana dalmatina)Långbensgroda (Rana dalmatina)

Långbensgrodan är en av de mest hotade grodorna i Sverige och klassas som sårbar. I Småland finns den framförallt längst i sydost, men några populationer finns även kring Kalmar. Den är lätt att förväxla med åkergroda men har längre bakben med rödfläckig undersida på fötterna. Ett annat bra kännetecken är att långbensgrodans trumhinna är större än åkergrodans, ungefär lika stor som ögat, och sitter närmare ögat än vad den gör på åkergrodan. Den blir ca 9cm lång och spelar under vatten, till skillnad från övriga grodor i Småland, i små och grunda vatten.


Ätlig groda (Rana kl esculenta/Pelophylax kl esculenta)Ätlig groda (Rana kl esculenta/Pelophylax kl esculenta)

Ätlig groda finns i Småland endast i sjön Vindommen och närliggande Lindalsgölen. Dessa lokaler är de enda i Sverige där ätlig groda och den närbesläktade gölgrodan återfinns tillsammans. Detta släktskap är komplicerat och ätlig groda är egentligen en korsning mellan gölgroda och sjögroda (Rana ribidunda), som inte finns i Sverige. Ätlig groda kan bli 12cm lång, är grön till färgen och har tätsittande ögon. Den har ett starkt och speciellt spelläte som nästan påminner mer om knarrande änder än typiskt grodspel.


Bild kommerGölgroda (Rana lessonae/Pelophylax lessonae)

Gölgrodan är hotad och klassas som sårbar i Sverige. Man har tidigare endast känt till gölgrodan från kusten i Uppland men nyligen gjordes genetiska studier på populationen av ätliga grodor i Vindommen och Lindalsgölen i Småland och det visade sig att där fanns både ätlig groda och gölgroda. Gölgroda och ätlig groda är väldigt lika varandra, gölgrodan blir dock något mindre och spellätet är lite ljusare och klenare. Gölgrodan är också ofta lite brunare i färgen än ätlig groda.


Vanlig padda (Bufo bufo)Vanlig padda (Bufo bufo)

Vanlig padda är den enda paddan som finns i Småland men är vanligt förekommande. Den kan bli så lång som 15cm och har en kraftig kropp. Huden är vårtig och bakom ögonen sitter ett par tydliga parotidkörtlar. Färgen kan variera men den är vanligtvis grön/grå- eller brunaktig. Man kan hitta vanlig padda i väldigt varierande miljöer, men oftast befinner de sig i fuktigare mark.


Mindre vattensalamander (Lissotriton vulgaris/Triturus vulgaris)Mindre vattensalamander (Lissotriton vulgaris/Triturus vulgaris)

Mindre vattensalamander är ganska vanlig i Småland. Den blir upp till 11cm lång och har en olivfärgad rygg och orange eller gul buk med svarta markeringar. Under lekperioden får hanarna en ryggkam som sträcker sig bak till slutet av svansen. Man hittar ofta mindre vattensalamander under stenar eller stockar i fuktiga miljöer, under parningstiden trivs den i lite surare vatten.


Större vattensalamander (Triturus cristatus)Större vattensalamander (Triturus cristatus)

Större vattensalamander är betydligt ovanligare än mindre vattensalamander men kan hittas över hela Småland. Den kan bli 15cm lång och är mörkare i färgen än mindre vattensalamander, ofta har den vita eller silveraktiga prickar längs ryggen. Buken är orange eller gul med svarta markeringar. Till skillnad från den mindre vattensalmandern slutar den större vattensalamanderns ryggkam, under lekperioden, där svansen börjar. Den större vattensalamandern har högre krav på landmiljön än den mindre och vill gärna ha gott om stockar och liknande att ligga under. Den är även mer kräsen vad gäller vattenvärden och klarar inte lika sura och förorenade miljöer som den mindre vattensalamandern.

Kontakt


SmHF c/o Eike Amthauer
Yggesbovägen 5
38897 Halltorp
Telefon: 073-0724583
Org. nr. 802456-5114
ordforande@smhf-herp.se